Hårt arbete och ny lag gör egen bostad möjlig

Luisa på fältet där hennes kooperativ snart ska bygga bostäder.

Luisa Martinez har tillsammans med 20 andra startat ett eget bostadskooperativ. Några av dem besöker ett annat kooperativ, ”Juntando Manos”, vars bostäder blev klara för inflytt för två år sedan.

- Det är viktigt för oss att få träffa Juntando Manos, förklarar Luisa. Vi lär av deras misstag, och bara att se det här fina bostadsområdet ger oss hopp om att även vår dröm kan bli sann.

Vi sitter i en cirkel på plaststolar under ett stekande plåttak i ”Juntando Manos” gemensamma samlingslokal, en bit utanför staden León. Det är så varmt så vulkanen i horisonten bortom husen suddas ut i den dallrande luften.

Tre år av arbete innan bostäderna stod klara

Luisas kooperativ ”Los Altos de León”, står inför den process som Juntando Manos gått igenom. Patrica Saavedra, kassör i Juntando Manos, berättar om de tre år det tog från att de bildade kooperativet tills den dagen när de 36 medlemmarna tillsammans klippte det rosa sidenbandet och grät av glädje under invigningsfesten.

Hon berättar om hur alla medlemmar sparade pengar tillsammans, om kampen för att hitta mark, om byråkratin att starta ett kooperativ, om utbildningarna de fick av Kooperation Utan Gränser för att kunna driva ett kooperativ, bygga hus och till sist driva ett helt kooperativt bostadsområde. Om hur alla medlemmar bidrog med 24 arbetstimmar var i veckan under byggperioden.

- Och nu bor vi här. Men projektet tar inte slut bara för att husen är färdiga, fortsätter hon. Nu planerar vi att bygga ett centrumhus där vi ska ha ett apotek och ett bageri.

Situationen för Luisa och barnen är ohållbar

Luisa, som är ensamstående med sina barn, städar på en frisersalong och tvättar kläder åt rika familjer när hon inte jobbar ideellt för kooperativet.

- Jag hyr ett litet rum hos min före detta mans familj nu. Det är ohållbart.

Vi promenerar genom rykande damm och stekande sol fram till ett fält några hundra meter från Juntando Manos.

- Här hoppas vi på att få bygga, säger Luisa stolt. Vi ligger i förhandling med borgmästaren nu, eftersom marken är kommunal. Vi måste få ett bra pris för att kunna köpa.

"Mina döttrar är överlyckliga över vårt framtida hem"

För att kunna bygga husen hoppas kooperativet på ekonomiskt stöd från staten. Tack vare flera års intensivt lobbyarbete har bostadsrörelsen i Nicaragua lyckats driva igenom en bostadslag som ökar chanserna för låginkomsttagare att få tillgång till en bostad.

- Mina döttrar är överlyckliga för den här chansen. Åttaåriga Nayely pratar varje dag om vårt framtida hem. Det känns nästan som att vi redan bor här, skrattar Luisa.

Patricia Saavedra med sin dotter Jessica i bostadskooperativet Juntando Manos.

Artikeln även publicerad i Hemma i HSB nr 8 2009.