Blogg från ett bostadskooperativ i Nicaragua

Natasha Cuadra Snizek, 24,  var trött på att vara bostadslös.

Hon startade ett bostadskooperativ utanför Nicaraguas huvudstad Managua. Följ henne och kooperativet på vägen mot deras nya hem.

-Den här bloggen är mitt utrymme för att skriva om de problem som finns i mitt land - problem som också är mina och mina vänners, säger Natasha.

 

Natasha arbetar i med de andra i kooperativet

Natasha bloggar på spanska och hennes inlägg översätts till svenska. Det nystartade kooperativet har en period av hårt arbete framför sig. Under byggprocessen måste alla hushåll bidra med 24 timmars arbete i veckan. De hoppas på att kunna börja bygga under 2009. Följ deras resa mot en värdig bostad!

 

Kooperation Utan Gränser stödjer kooperativ som Natashas genom utbildning och professionellt stöd från ett team som följer dem längs vägen. Eftersom Kooperaton Utan Gränser jobbar med hjälp till självhjälp så bygger vi inte hus och ger inte bort hus.

 

Läs relaterade artiklar

Följ ett bostadskooperativ i Nicaragua från start - en artikel om Natashas kooperativ

 

Så här arbetar Kooperation Utan Gränser för att fattiga ska få bostäder

 

Läs Natashas blogg på spanska

 

Testa själv - skulle du klara att skaffa dig en bostad?

 

Natasha
2009-04-27

Arbete är nyckeln till framgång


Hej alla vänner! Tack till alla er som läser den här bloggen, i vilken jag försöker berätta lite om bostadskooperativen i Nicaragua.


Idag måste jag berätta att vårt förslag till en ny bostadslag i Nicaragua har blivit godkänt!! Vilken lycka!! Äntligen gör regeringen något bra för de som verkligen behöver det! Som ni förstår är det här ett jättestort framsteg för oss i bostadskooperativen. Det känns som att äntligen börjar ett ljus tändas i slutet av den här vägen.


Det har varit ett tungt jobb, och vi befinner oss fortfarande bara i början. Det är därför vi måste kämpa för att nå vårt mål, och få vara bostäder. Inte ge upp.. Ibland tappar jag hoppet om att det någonsin kommer att hända. Men sen rycker jag upp mig och inser att jag varken kan eller får ge upp. Vi måste i hamn med det här projektet.


I tidigare inlägg har jag berättat för er om hur krångligt det är att forma ett kooperativ rent juridiskt. Jättebyråkratiskt. Vi håller fortfarande på med det. Så att vi kan bli ett kooperativ istället för en grupp individer.


Ja, och sen är det äntligen dags att börja rycka i alla trådar som går för att få tillgång till den finansiering som den nya bostadslagen utlovar. När vi väl har alla papper klara på att vi är ett kooperativ, så borde vi alltså enligt den nya lagen kunna få tillgång till fördelaktiga lån från staten. Lån som människor med vår inkomstnivå kan betala!


Och så kanske vår dröm kan bli sann..

 

Betalningen för ett väl genomfört arbete är möjligheten att utföra ännu mer arbete väl...


/ Natasha


Natasha
2009-03-20

Ett nytt ljus har tänts för vårt kooperativ!


Hej vänner!


Länge sen sist, jag har varit sjuk och haft mycket att göra som vanligt..


Vi i bostadskooperativet har precis tagit ett jätteviktigt steg på vägen mot nya bostäder! Vi hade ett möte med ordföranden i Ceprodel, Kooperation Utan Gränsers samarbetsorganisation, för att prata om de pågående förhandlingarna om att köpa marken där vi planerar bygga våra hus.


De hjälpte oss, och presenterade ett förslag som vi ska diskutera! Jag känner mig jättepeppad sedan det här mötet, för när marken är vår så har vi tagit ett steg närmare vår dröm, ”Ett värdigt boende”!


Vi fortsätter också den juridiska och superbyråkratiska  kampen för att formellt och på papper bli ett kooperativ. Vi har presenterat alla papper nu, som man måste, för myndigheterna som utfärdar legaliseringen och godkänner oss.


Vi är alla entusiastiska nu, och särskilt jag även om jag vet att det här kommer ta lång tid. Mitt hus är mitt mål och jag har tålamod.


Problemet är att vi har fortfarande inte lyckats ordna med finansiering av bostäderna. Även om vi har marken, vi har bildat ett kooperativ och lärt oss allt vi behöver veta i kurser med Kooperation Utan Gränser, så räcker ju inte det om vi inte lyckas hitta finansiering av bostäderna.


Som vanligt vill jag avsluta med något tänkvärt, den här gången något av Khalil Gibran som uppmuntrar oss att kämpa vidare och inte ge upp:


Hur länge stormen än håller i, så kommer solens strålar  ändå alltid till slut att tränga igenom molnen.

Natasha


Natasha
2009-02-02

Kämpa för rätten till mark


Hej vänner


Jag är tillbaka efter en intensiv arbetsvecka. Jag och andra bostadskooperativister härifrån har varit på ett möte i El Salvador. Som alltid blev vi väl mottagna av våra systrar och bröder i grannlandet. Den här gången handlade mötet om ett tema som är  jätteviktigt för alla, men kanske mest för de fattiga: rätten till mark.


Det blir nämligen allt svårare för de allra flesta människor att få möjligheten att kunna köpa mark. Priserna stiger hela tiden. Många köper inte mark med syftet att ge tak över huvudet åt de som behöver, utan tvärtom, de köper mark för att de kan tj&a