KENYA. Från fattigdom till framgångsrika affärskvinnor

Catherine Oduka (i mitten) och de andra medlemmarna i Jurimami spar- och låneförening inleder alla möten med att sjunga och dansa. Sedan börjar allvaret.

-Nu för tiden behöver jag inte be min man om pengar längre. Det är han som får komma till mig istället, säger Catherine Oduka och ler brett.
Hon är åttabarnsmamma och har kommit till dagens möte för att låna pengar till sitt nystartade stickföretag. Precis som alla andra är hon klädd i uniform - grön klänning och liten mörkblå hatt. På armen dinglar en handväska. 

Olika ekonomiska förutsättningar

Jurimami består av 29 kvinnor, unga och gamla, gifta och ogifta - alla med olika ekonomiska förutsättningar. Sedan 2007 deltar de i Kooperation Utan Gränser och Vi skogens mikrofinansprojekt - Co-Save. Genom Co-Save har gruppen fått möjlighet att starta en kooperativ spar- och låneförening, där medlemmarna också fått hjälp med att utveckla sina affärsidéer. Under tolv månader har de fått stöd, råd och utbildning och nu står gruppen stadigt på egna ben. 

På väggen finns Jurimamis motton som en ständig påminnelse och en räkneguide för dem som inte kan läsa och skriva.

Alla vill spara 

Nästan alla dyker upp till dagens möte och får gruppens gemensamma "kanga" - höftskynke -knutet kring midjan av sjungande medsystrar. När alla är på plats bildar gruppen en cirkel med ordförande, kassör och två pengaräknare på plats i mitten. Nästan alla vill spara i dag. Handväskor öppnas. Pengar räknas upp. Långsamt och metodiskt får alla uppge hur mycket de vill sätta in och sedan förs alla besparingar noggrant in i var och ens personliga sparbanksbok av ledningsgruppen. 

Gruppen självständig

På bordet finns tre enfärgade plastbunkar. Grönt för återbetalningar, orange för böter och rosa för bidrag till den gemensamma socialkassan, som används om någon av medlemmarna får ekonomiska bekymmer. Dagens möte ger 3900 kenyanska shillings i kassan - cirka 390 svenska kronor. Vid sidan av sitter ett litet team från Kooperation Utan Gränser och Vi-skogen och tittar på utan att säga något. Det behövs inte längre.

-Kvinnorna är helt självständiga. Sköter sin egen bokföring och fattar sina egna beslut, säger Catherine Awuor Osoo från Kooperation Utan Gränser och Vi-skogen.

Startat egna företag

Hon har följt gruppen under året och sett många av medlemmarna utvecklas till fullfjädrade affärskvinnor. En bakar samosas, en annan har startat hönsfarm, en tredje har skaffat mjölkko och två har egna butiker.

-Nästan alla har startat egna företag under året, säger Catherine Awuor Osoo stolt.  
 

Tänker annorlunda kring ekonomi

Catherine Oduka fick modet att starta ett eget stickföretag efter att spar- och låneföreningen ordnade en kurs i hur man utvecklar sin egen affärsidé. Nu stickar hon tröjor till skoluniformer. Företaget har gjort henne ekonomiskt oberoende och fått henne att börja tänka på ett helt annat sätt när det gäller ekonomi.

Barnen kan gå i skola

Förr lånade hon pengar ibland för att kunna köpa något viktigt till familjen. Numera sparar hon regelbundet och lånar pengar för att kunna förbättra och utöka sitt företag. Den förbättrade inkomsten gör att hon kan köpa den mat hon vill ha och att barnen kan gå i skolan. 

-Jag kan köpa det familjen behöver, vi äter bra och om barnen blir sjuka har jag råd att ta dem till en läkare, säger hon.

Diskuterar vilka som ska låna

I möteslokalen är det dags för dagens viktigaste punkt. Utlåning. Tillsammans med dagens återbetalningar av skulder har dagskassan nu blivit 480 kronor, som bjuds ut till lån. Tre armar sträcks genast upp i luften. Catherine Oduka vill låna fyra hundra kronor för att kunna köpa mer garn, Phoebe Odago vill ha trehundra till sin butik och Josphine Akinyi vill ha tvåhundra till sitt fiskföretag. Tillsammans diskuterar medlemmarna vem som ska få låna den här gången.

Bättre lycka nästa gång

Alla kan inte få lån i dag eftersom kassan inte räcker till. Phoebe är den som har tur. Till skillnad från Catherine och Josephine har hon inte lånat så mycket tidigare. Det som är kvar är inte tillräckligt för någon av de andra två och de väljer därför att avstå helt. Pengarna läggs i kassan och sparas till nästa möte. Efteråt är Catherine besviken en liten stund, men det går snabbt över. Så är reglerna. Den som lånat förut får vänta några omgångar innan det är den personens tur igen.

-Jag hade verkligen behövt det där lånet. Nu får jag vänta och sticka upp det garn jag har, men förhoppningsvis får jag låna nästa vecka, säger hon optimistiskt.
 

Läs mer om Kooperation Utan Gränsers arbete i Kenya

Läs mer om finansiella tjänster